Råkraften

Om blodtrycksmätningen komplet­teras med under­sökning av kärl­stelhet med arteriograf kan risken för hjärt-kärlsjukdom bedömas säkrare.

Hjärt-kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken i Sverige i dag. Högt blodtryck, bukfetma, högt blod­socker, blodfettsrubbning, rökning, stillasittande och stress är kompo­nenter som ökar risken att drabbas av hjärt-kärlsjukdom. Även andra sjukdomar, låggradig inflamma­tion i kroppen och mediciner kan påverka hjärt-kärlhälsan negativt.

Kärlsystemet åldras
När blodtrycket stiger med åldern beror det oftast på att motståndet i mindre kärl ökar på grund av åder­förfett­ning. Senare i livet blir dessutom de större artärerna stelare när elastiska fibrer ersätts med kollagenfibrer. Inte enbart strukturel­la förändringar i blodkärlen påverkar hur trånga och stela de är, utan också försämringar i funktionen hos blod­kärlens innersta cellskikt, endotelet.

Hur stelheten ökar naturligt med åldern ligger till grund för en skala som kallas kärlålder. Kärlen kan stelna i förtid och kärlåldern blir då högre än den biologiska åldern.

Stela blodkärl skadar hjärtat
Om blodkärlen är trånga och stela tvingas hjärtat arbeta hårt för att skapa ett högt tryck för att kunna pumpa ut blodet. Hjärtat ansträngs och skadas på sikt. Pumpför­mågan försämras då, och hjärtsvikt kan uppstå.

Kontinuerligt högt blodtryck skadar blodkärlens inner­väggar och endotel, och det kan orsaka åderförfettning, vilket gör kärlen ännu trängre och stelare samtidigt som blodflödet bromsas. Det är alltså en ond cirkel. Tillförseln av syre och näring till kroppens organ och vävnader hämmas.

Behandling viktigt
Artärstelhet och belastning på kärl och hjärta kan minskas med hjälp av ökad fysisk aktivitet och kostom­läggning. En rökare måste förstås sluta röka. Medicin kan också behövas.

Kontrollera artärerna
Arteriografi brukar definieras som en röntgenavbildning av artärer med hjälp av kontrastvätska som förts in i en viss artär eller i artärsystemet, vanligen med kateter. Angiografi är däremot en övergripande term och innebär undersökning av insidan av blodkärl och organ. Arteriografi är alltså en sorts angiografi.

Vissa privata kliniker erbjuder en typ av arteriografi där inget ingrepp görs vid undersökningen, man säger att den är noninvasiv. Apparaten som används kallas arteriograf och liknar en vanlig blodtrycks­manschett kopplad till en dator.

En undersökning med arteriograf kan ge information om aortas och de större artärernas stelhet samt de mindre artärernas funktion. Främst brukar pulsvågshastighet (pulse wave velocity, PWV) och augmenta­tionsindex (AIx) beräknas. Dessutom fås ett mått på det centrala blod­trycket som anses förutse risk för hjärt-kärlsjukdom mycket bättre än blodtrycket som traditionellt mäts i armen. Hur bra genomblödningen är i hjärtats kranskärl kan också beräknas.

Kompletterar de vanliga under­sökningarna
Många av de som får hjärtinfarkt eller stroke hör inte till riskgrupperna. Artärerna kan vara stela utan att den drabbade vet om det och trots att blodtrycket fortfarande är normalt.

Pulsvågshastighet – PWV
Aortastelhet, mätt som pulsvågs­hastighet, är ett effektivt mått på risken att drabbas av hjärt-kärl­sjukdom. Ju stelare kärl desto snabbare rör sig pulsvågen. Inflam­matoriska förändringar som åder­förfettning kan också ge ökad pulsvågshastighet.

En pulsvåg – tryckvåg – går ut från hjärtat och fortplantas genom kroppens alla blodkärl samtidigt som blodet pumpas ut. När vågen på sin väg möter en förgrening i kärlträdet bildas också en tillbaka­studsande tryckvåg som går åt motsatt håll. Båda den utgående vågen (svarta pilar på bilden nedan) och den studsande vågen (vita pilar på bilden nedan) kan mätas i en blodtrycks­manschett på armen.

Hur lång tid det går mellan dessa vågtoppar hos personen som undersöks jämförs med avståndet mellan två specifika punkter på dennes kropp – halsgropen och blygdbenet (två X på bilden nedan). Detta ger pulsvågs­hastigheten.

Pulsvågsförstärkning
De båda tryckvågorna förstärker varandra – höjden på den utgående pulsvågen ökas med den motgående pulsvågens höjd, vilket kallas puls­vågsförstärkning. Tillsammans utövar de ett tryck mot blodkärlens innerväggar.

Den motgående pulsvågens höjd speglar funktionen hos kärl­väggarnas innersta cellskikt, endotelet, och dess förmåga att få kärlen att utvidgas samt hur stela eller trånga kärlen är, något som kan bero på åderförfettning. Det är dessa mindre blodkärl som står för största delen av motståndet i hela kärl­systemet. Ju större motstånd desto större motgående tryckvåg. Om aorta dessutom är stel möter den motgående vågen den utgående vågen tidigare där den är högre – eftersom pulsvågshastig­heten, PWV, som sagt är högre – och alltså blir det sammanlagda trycket större, vilket är mer påfrestande för hjärtat.

Augmentationsindex – AIx
Skillnaden mellan pulsvågs­förstärk­ningen och den utgående, ursprungliga tryckvågen används för att beräkna augmentationsindex, AIx, som alltså är kopplat till de mindre artärernas tillstånd.

Ett argument för att mäta både PWV och AIx är att PWV inte anses öka så mycket med åldern förrän efter 50-årsåldern medan AIx förändras mer före denna ålder.

Artärer och endotel >
Blodtryck och pulstryck >