Utgåva – Sida 9 – Råkraften

februari 2020maj 2020

Goda släktingar

Spenat och rödbeta är grönsaker som kan tyckas vara ganska olika, men de har framförallt en viktig sak gemensamt – de innehåller nitrat.

Båda växterna hör till samma stora växtfamilj, mållväxterna. På rödbetan äter man roten, eller egentligen förtjockningen mellan stam och rot, medan bladen är det som tas tillvara på hos spenaten. Även späda blad från rödbetan kan användas i sallad.

Dessa födoämnen har mer gemensamt än man kan tro. Rödbeta innehåller mycket folat och kalium. Det gör spenat också, och dessutom ytterligare vitaminer och mineralämnen. Liksom andra grönsaker innehåller de också färgämnen och andra biologiskt aktiva ämnen som fungerar bland annat som antioxidanter. Typiskt för båda växterna är ovanligt höga halter av nitrat. Det är ett ämne som är vattenlösligt, och om rödbetan eller spenaten kokas och kokvattnet hälls bort går mycket av nitratet till spillo.

När vi äter eller dricker nitratrika livsmedel omvandlas detta i kroppen till nitrit som sedan med hjälp av munbakterier bildar kväveoxid, en molekyl som deltar i viktiga biologiska processer.

Kväveoxiden påverkar kroppen positivt
De mest kända effekterna av kostbaserade nitrater är sänkt blodtryck och ökad prestationsförmåga. Den kväveoxid som bildas får blodkärlen att vidgas så att blodtrycket sjunker och syrerikt blod lättare pumpas till kroppens celler. Hjärt-kärlsjukdomar, exempelvis åderförfettning, motverkas. Hjärna, lever och andra organ skyddas. Tack vare kväveoxiden används dessutom syret effektivare när energi tillverkas i cellerna. Detta ger mer ork och uthållighet. Forskning har också visat att magslemhinnan, ämnesomsättningen och immunförsvaret gynnas när man äter nitratrik kost.

Andra växter som samlar på sig nitrat är sallad, rädisa, fänkål, ruccola och mangold. Barn under 1 år ska inte ges större mängder gröna bladgrönsaker eller rödbetsjuice eftersom deras kroppar ännu inte tål nitritet som bildas.

Källor:
http://rödbetsjuice.se
http://matkalkyl.se

februari 2020maj 2020

Min historia – Johnnie Karlsson

Hälla upp rödbets- och lingonjuice i glas - Johnnie dricker lingon- och rödbetsjuice och har kunnat minska på diabetesmedicinen.

Jag heter Johnnie, är 53 år och har en grabb som är 17 år. Jag jobbar som team leader inom försäljning och har förmånen att få jobba med våra områdesansvariga säljare ute i landet. Min absolut största hobby är sportingskytte (en form av lerduveskytte), all ledig tid läggs på träning och tävling runt om i Sverige och på senare år även i Europa.

Diagnosticerades med typ 2-diabetes
Jag fick för flera år sedan kontakt med en av grundarna av ett svenskt företag som säljer juicer, och det tackar jag för idag. Han berättade entusiastiskt om lingonen som kunde hjälpa till i kampen mot diabetes typ 2. Jag hade bara några månader tidigare blivit diagnostiserad med diabetes typ 2, så jag började dricka 1 dl lingonjuice varje morgon.

Snart nog kunde jag dra ner på Metforminet från 3 tabletter per dygn till 2. Jag fortsatte minska ner på medicinen och är nu nere på en halv tablett varannan dag. På mig har effekten av lingonen varit positiv!

Mitt val av juicer
De drycker som jag regelbundet dricker varje dag är en juice med ingefära som jag alltid startar dagen med, sedan följer en juiceblandning med lingon och rödbeta samt ren lingonjuice. Är det tävling under helgen dricker jag rödbetskoncentrat när jag vill uppnå extra skärpa och ork under tävlingshelgen.

Juicerna jag valt håller en hög och jämn kvalitet och har en naturlig och bibehållen smak från råvaran, så det märks att den behandlas varsamt hela vägen från jord, skog eller buske innan den hamnar i förpackningen.

Johnnie Karlsson

februari 2020maj 2020

Sagt på Facebook om lingon och rödbeta

Har alltid haft trög mage, den har blivit helt perfekt o mår så bra. dricker lingon/rödbeta en deciliter varje morron o de är så gott.

Jag dricker lingon och rödbetsjuice varje morgon för att få ner mitt socker

– en fantastiskt god och välgörande dryck! Ger mig kraft, energi och håller blodtrycket i schack [om rödbets- och lingonjuice]

OBS! Den som har någon sjukdom bör diskutera sin medicinering och kost med läkare innan förändringar görs.

november 2019maj 2020

Råkraften Nr 11

”Ta hand om dig” säger vi kanske till varandra när vi skiljs åt efter att ha spenderat en tid tillsammans. Och det är ju en omtänksam uppmaning. Så gott vi kan bör vi vara rädda om varandra och om oss själva. Och vår hälsa. Att ta hand om sin hälsa innebär förstås att försöka ha en sund livsstil.

Vår livsmiljö behöver vi också vara rädd om. Minsta lilla kryp har betydelse. Bina och andra pollinatörer är en förutsättning för att vi ska få frukt, bär och grönsaker. Vi tittar lite närmare på äpplen i detta nummer.

Inflammation, vad är det egentligen? Här berättar vi om komponenten i immunförsvaret som även kan ställa till det.

Läs också om supersnabba kortsprintern Claudias väg från rullstol till internationella löparbanor.

Läs mer >

november 2019december 2019

Små hjältar

Bin gör inte bara honung. Tillsammans med andra insekter pollinerar de också växter som då kan producera nya frön och även frukter. De flesta växter behöver pollineras.

Vi förknippar bin med honung. För att fylla en honungsburk krävs 5 miljoner blomsterbesök. Men bin pollinerar samtidigt växterna. Produktionen av många av våra livsmedel kan ske tack vare pollinatörer. Dessa är främst insekter. Generellt behövs en mångfald av olika pollinatörer som kan komplettera varandra.

Exempelvis arter av bin hörande till släktet honungsbin pollinerar 70 av de omkring 100 växtarter som föder cirka 90 procent av jordens befolkning. Naturvårdsverket uppger att ungefär en tredjedel av den mat vi äter kommer från växter som bin och humlor pollinerar. Dessutom är många växter som livnär köttdjur eller behövs för vattenrening, markbindning och koldioxidneutralisering beroende av binas arbete.

Bina minskar i antal
Många av de insektsarter som pollinerar växter riskerar att dö ut. 2018 var en tredjedel av Sveriges vilda biarter med på den nationella rödlistan och sju arter på Internationella naturvårdsunionens globala rödlista. En femtedel av Sveriges fjärilsarter och drygt en tiondedel av våra blomflugor var också rödlistade.

Sedan 1950-talet har antalet bin minskat, och numera kollapsar och försvinner hela bisamhällen vilket oroar forskare i hela världen. Det finns flera teorier om orsaken, men troligtvis rör det sig om en kombination av parasiter och sjukdomar, förändrade jordbruksmetoder – som gör att det finns för lite blommor och variation i landskapet – samt en ökad användning av bekämpningsmedel. Vilda pollinatörer påverkas därutöver av gödsling och markanvändning.

Ju fler olika arter desto bättre
I ett vidare perspektiv är hela vår livsmiljö beroende av att det finns många arter på vår jord. Arterna samspelar med varandra på ett komplext sätt, och om en art försvinner kan det få förödande konsekvenser för många andra arter inklusive oss själva. Ju större artrikedom desto större motståndskraft mot plötsliga förändringar i miljön, som klimatförändringar.

Vad kan vi göra?
Läs hur du kan hjälpa till på webbsidan https://www.naturskyddsforeningen.se/raddabina/

Källa: https://www.naturvardsverket.se/

Propolis – vad är det?

När bina lagar och tätar sitt bo använder de bikitt, också kallat kittvax eller propolis. Bina täcker dessutom döda inkräktare i boet med propolis så att inte skadliga mikroorganismer ska tillväxa. Råmaterialet till propolis är kåda från barrträd och hartsöverdrag från knopparna hos vissa lövträd som bina samlar på bakbenens pollenkorgar, därför kan även pollen ingå. Bina tuggar sedan ihop kittet.

Propolis är desinficerande och innehåller antibiotiskt verksamma ämnen. Hittills har mer än 300 ämnen identifierats i propolis. Redan för ett par tusen år sedan visste man att propolis kunde hjälpa mot hudåkommor. Det användes också vid balsamering av de döda. Idag är det ett uppskattat naturläkemedel, och i den traditionella sjukvården används det för desinfektion av munhåla och svalg.

Källa: https://www.biodlarna.se/

november 2019september 2023

Sötpotatissoppa, 4 port.

Sötpotatis, ingefära och gurkmeja är växter vars jordstammar vi gärna äter. De är goda och även rika på bioaktiva ämnen som sägs ha antiinflammatoriska effekter. Här blir de tre välgörarna tillsammans en härlig, len soppa.

4 sötpotatisar (800 g)
1 gul lök
1 vitlöksklyfta
2 msk rapsolja
8 dl grönsaksbuljong
2+2 dl crème fraiche
2,5 dl juice med ingefära, gurkmeja, havtorn, morot, äpple och päron
Svartpeppar
Ev salt och pressad citron
Hackade cashewnötter eller pumpakärnor

Hacka löken och vitlöken och fräs den i oljan i en gryta. Skär sötpotatisen i kuber och tillsätt dem samt grönsaksbuljongen. Låt koka tills sötpotatisen är mjuk, cirka 10 minuter.

Blanda ner 2 dl av crème fraichen. Ta grytan från värmen och häll i juicen. Mixa soppan slät med stavmixer. Smaka av med peppar och eventuellt salt och pressad citron.

Häll upp soppan i soppskålar och garnera med resten av crème fraichen och hackade nötter eller pumpakärnor.

november 2019december 2019

Äpple: Bättre blodfetter

Risken för hjärt-kärlsjukdom ökar när en kvinna blir äldre. Rubbade blodfettsvärden är en av riskfaktorerna som kan motverkas med hjälp av äpplen.

Fram tills kvinnor kommer i klimakteriet drabbas de i lägre grad än män av hjärt-kärlsjukdom. Efter klimakteriet ökar däremot risken drastiskt på grund av hormonförändringar.

Riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom är bland annat rubbad blodfettssammansättning, oxidativ stress och låggradiga inflammationer i kroppen.

Två torkade äpplen dagligen
I en amerikansk studie deltog 160 äldre kvinnor. De delades in i två grupper och fick under ett år äta antingen torkade äpplen (motsvarande två äpplen) eller torkade plommon. Fasteblodprov togs vid studiens start samt efter 3, 6 och 12 månader. Fysisk aktivitet och en veckas kostintag noterades också. Sedan utvärderades effekten på riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom hos dessa kvinnor.

Förbättrade blodfettsvärden
Blodproverna visade att båda grupperna fick förbättrade blodfettsvärden, detta gällde i synnerhet äpplegruppen. Hos de som åt äpple hade det ”onda” LDL-kolesterolet och totalkolesterolet minskat efter 3 månader och fortsatte minska ytterligare under de följande 3 månaderna för att stabilisera sig på 24 % respektive 13 % lägre nivå jämfört med vid studiens start. Det ”goda” HDL-kolesterolet ökade också vilket förbättrade balansen mellan blodfetterna.

Även andra goda effekter
Båda frukterna hade antiinflammatoriska och antioxidativa egenskaper som också minskar risken för hjärt-kärlsjukdom. Den äppleätande gruppen hade dessutom minskat i vikt – 1,5 kg i snitt – jämfört med vid studiens start. Även plommonätarna minskade något i vikt.

Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22818725

november 2019december 2019

Äpple: Antioxidativa effekter

Äpple är ett viktigt livsmedel med höga halter av olika fenoler som skyddar mot sjukdomar tack vare sina antioxidativa egenskaper.

I Sverige är äpple den näst populäraste frukten efter banan. Liksom andra frukter, bär och grönsaker är äpplen rika på en mångfald av bioaktiva ämnen, däribland sådana som fungerar som antioxidanter, exempelvis fenoler. De många ämnena samverkar med varandra och ger en mycket större positiv effekt än ämnena var för sig. I större delen av västvärlden är äpple den största källan till kostbaserade fenoler. Dessutom är en mycket hög andel av fenolerna i just äpple lättillgängliga för kroppen.

Skadligt med oxidativ stress
Oxidativ stress är en kemisk obalans som kan skada celler och vävnader. Låggradig inflammation och oxidativ stress är sammankopplade faktorer som kan ha pådrivande effekt på varandra. Ett exempel är utveckling av åderförfettning där även mängden av det ”onda” LDL-kolesterolet i blodet har betydelse – det fastnar och oxideras lätt så att kärlväggen irriteras och inflammeras. På sikt kan resultatet av oxidativ stress bli hjärt-kärlsjukdom, cancer, för tidigt åldrande och andra kroniska sjukdomar.

Äpple motverkar kroniska sjukdomar
Genom att äta kost som motverkar oxidativ stress och inflammation kan många sjukdomstillstånd motverkas. Äpplen har i flera studier kopplats till minskad risk för kroniska sjukdomar. Skalet innehåller en betydande del av de nyttiga ämnena, välj därför gärna obesprutade ekologiska äpplen.

Källa: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/15140261

november 2019december 2019

Äpple: Bra för mage och tarm

I äpple finns ämnen som gynnar tarmfloran, men de innehåller också egna nyttiga bakterier. Sammantaget har detta goda effekter på hälsan.

Förutom att äpplen innehåller hälsosamma fenoler och polyfenoler är de en god källa till olika typer av fibrer. Polyfenoler med stora molekyler samt vissa fibrer tar sig osmälta genom mag-tarmkanalen fram till tjocktarmen. Där kan tarmflorans nyttiga mikroorganismer omvandla dem till lättillgängliga och bioaktiva ämnen. Samtidigt gynnas denna typ av bakterier och de ökar i antal. Därmed förbättras också tarmflorans sammansättning. Detta påverkar samspelet mellan tarmar och lever positivt och därför också ämnesomsättningen och hälsan.

Fettsyror bildas
De lösliga fibrerna i äpple omvandlas av tarmfloran till kortkedjiga fettsyror. Dessa fettsyror kan binda till receptorer på våra immunceller och på så sätt minska inflammation. De påverkar också en antiinflammatorisk typ av ämnet interleukin positivt. Därigenom minskar risken för många kroniska sjukdomar. Tack vare de lösliga fibrerna fås en starkare tarmbarriär, minskat antal skadliga bakterier som tar sig igenom tarmväggen och lägre immunaktivering.

Egna bakterier
Äpple innehåller också bakterier som vi får i oss när vi äter det. En österrikisk studie fann att ett vanligt äpple, inklusive kärnorna, innehåller mer än 100 miljoner bakterier. Vissa av dessa är viktiga för att upprätthålla en hälsosam tarmflora, och ekologiska äpplen hade en större mångfald av olika bakterier.

Källor:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26016654
http://www.fysiomedia.se/2017/09/08/
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/31396172

november 2019december 2019

Äpple: Mot inflammation

Fet kost ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, inte bara genom övervikt utan också för att den är inflammationsdrivande. Äpplen kan skydda mot detta.

Det finns en koppling mellan systemisk låggradig kronisk inflammation, övervikt och utveckling av bland annat typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Cytokiner produceras i fettvävnaden och skyddar oss genom att de ingår i immunsystemet. Vid viktökning som leder till fetma produceras mer cytokiner och andra inflammationsmarkörer från fettvävnaden och immunsystemet blir överaktivt. Fet kost driver på detta sjukliga tillstånd, medan kost med förmodad antiinflammatorisk effekt kan motverka det. Äpplen anses vara ett sådant antiinflammatoriskt livsmedel.

Tre äpplen om dagen och fet kost
En kanadensisk forskargrupp undersökte hur konsumtion av äpplen kunde påverka biomarkörer för inflammation hos vuxna överviktiga, i övrigt friska, försökspersoner. De studerade resultatet av dels ett försökstillfälle, dels en försöksperiod på 6 veckor. Deltagarna i engångsstudien fick äta tre äpplen (cirka 200 g) i samband med intag av 1 g fett per kilo kroppsvikt. Den andra gruppen fick äta tre äpplen om dagen i 6 veckor.

Kan skydda mot inflammation
Hos båda grupperna minskade värdena på inflammationsmarkörerna då de ätit äpple. Forskarna menar att äpple i kosten förmodligen kan minska risken för sjukdomar orsakade av inflammation beroende på övervikt. En annan studie (se här >) indikerar att äpple också kan ha viss viktminskande effekt.

Källor:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6574541/
https://ki.se/forskning/rubbningar-i-fettvaven-paverkar-hela-kroppen