Kategori: Nr 16 (sept 2021)

Solens strålar ger ljus och värme och är en förutsättning för liv på jorden, men de osynliga ultravioletta strålarna kan ha både positiva och negativa effekter.

Solen är en stjärna, ett gasklot som består av väte och helium. I dess inre pågår kärnreaktioner som avger energi i form av elektromagnetisk strålning. Solstrålarna utgörs av både synligt ljus och osynligt infrarött och ultraviolett ljus. En liten del av solenergin når jorden. Solstrålningen påverkar livsmiljön på jorden, som temperatur och vädersystem. Växter använder ljuset som energikälla i fotosyntesen och bildar glukos som djur som äter växterna kan använda som energikälla och sedan kanske äts upp i sin tur och så vidare.

Det synliga ljuset är viktigt för vår dygnsrytm och biologiska processer kopplade till den, som ämnesomsättning och hormonsystem. Detta kan i sin tur påverka fysisk och psykisk hälsa.

Olika typer av UV-ljus
Ultraviolett strålning från solen består av UVA- , UVB- och UVC-strålar. Ozonskiktet i jordens atmosfär skyddar oss mot den farligaste typen av solstrålar, nämligen UVC. UVA-strålarna har stor genom­trängnings­förmåga och når djupt ner i huden men ger ingen solbränna. UVB-strålarna bromsas av moln och glas men tränger igenom det yttre hudskiktet och kan göra huden tjockare och brun eller bränna huden. När huden blir tjockare och brun skyddas den mot UV-strålning, men att bli bränd är riskabelt.

UV-ljus kan vara skadligt
UV-strålning kan orsaka skadliga förändringar i många viktiga molekyler i cellerna, som DNA – arvsmassa, RNA (”informations­hanterare”), fetter och proteiner, så att de inte fungerar normalt. Det gäller både djur och växter.

För mycket UV-strålning kan hos oss människor orsaka förtida åldrande av huden, pigmentförändringar, ögonskador och hudirritation. Den kan också skada DNA:t, vilket på sikt kan leda till att cellerna omvandlas till cancerceller.

Nyttigt med lagom mycket UVB-ljus
Om man inte bränner sig i solen eller tillhör någon av riskgrupperna för att utveckla hudcancersjukdomen malignt melanom är solens strålar nyttiga i lagom mängd. De minskar risken för både diabetes och blodproppar i benen. Man tror att det beror på vitamin D, som vi sedan tidigare vet är bra för skelettet och immunförsvaret men också anses kunna motverka cancer och inflammation.

Vitamin D får vi i oss via feta fiskar, ägg, kött och D-vitaminberikade livsmedel, men den främsta källan är solen. UVB-strålning gör att det bildas D-vitamin i huden, och på sommaren räcker det med 10–15 minuter solsken på händerna och ansiktet om man har ljus hud, med mörk hud behöver man mer exponering. Resten av året är kosten vår D-vitaminkälla här uppe i norr.

Skydda sig mot för mycket UV-ljus
För att undvika för mycket av det goda håller vi oss i skuggan eller använder solkräm, täckande kläder och solglasögon när solen står högt på himlen.

Växter är anpassade till sin livsmiljö och skyddar sig mot skador från yttre påverkan, som för mycket ultraviolett strålning. Växterna kan exempelvis ha hår eller vaxlager på ytan som ökar reflektionen av UV-ljus eller hindrar att det tränger in till de inre delarna av bladet. De kan också producera olika skyddande ämnen i cellerna.

Nyttiga ämnen
Många av de ämnen som växter producerar, till exempel flavonoider och andra polyfenoler, fungerar som både färgämnen och antioxidanter. De påverkar även smaken på växterna. Ämnena kan skydda växtcellerna från negativa effekter av UV-ljus. När vi äter växterna får vi också nytta av dessa ämnen. Färgstarka frukter, bär och grönsaker brukar vara särskilt rika på dem. Dessa bioaktiva ämnen fungerar inte bara som antioxidanter utan har också många andra positiva effekter på vår hälsa och motverkar välfärdssjukdomar och annan ohälsa.

Källor:
https://www.vetenskaphalsa.se/solen-har-dubbla-effekter-%E2%80%93-men-nyttan-overvager/
https://www.skogssverige.se/hur-paverkas-vaxter-av-ultraviolett-ljus
https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/omraden/sol-och-solarier/om-uv-stralning/

Hibiskusbuskarna växer i tropiska och subtropiska delar av världen. Rosellhibiskus används till goda och nyttiga varma och kalla drycker.

En välkänd blommande krukväxt på fönsterbänken är hibiskus av arten Hibiscus rosa-sinensis, men hibiskussläktet är stort. Många av arterna får rikligt med stora färggranna blommor och används främst som prydnadsväxter.

Hibiskusblommor till mat och dryck
Rosellhibiskus, av varieteten Hibiscus sabdariffa, är den hibiskus vars blommor används till bland annat traditionella drycker i olika länder. Det är färska eller torkade delar från blomman – egentligen de vackert röda foderbladen som sitter under kronbladen och själva blomkalken (”skålen” som blombladen sitter i) – som används när man gör varma och kalla drycker, fermenterade drycker, vin, sylt, gelé, glass, choklad, aromämnen och bakverk. Hibiskusen kan också användas till kosmetika.

Folkmedicin sedan länge
Hibiskus har länge använts inom folkmedicinen. Den har tagits som blodförtunnande medel, mot trög mage och för att sänka kropps­temperaturen. Man har också använt hibiskus till att behandla neurologiska problem, hjärt-kärlsjukdomar inklusive åderförfettning och högt blodtryck, fetma och leversjukdomar.

Hibiskus sägs ha vätskedrivande, smärtstillande, hostdämpande, blodtryckssänkande, antimikrobiella, immunförsvarsstärkande, galldrivande, leverskyddande, anticancerogena och antioxidativa egenskaper.

Populär som hälsosam smaksättare
Vetenskapliga studier bekräftar i viss mån att hibiskus har antioxidativa effekter och kan motverka många av de sjukdomstillstånd som påstås. Orsaken tros vara växtens innehåll av bioaktiva ämnen, främst fenolsyror, som protokatechinsyra, flavonoider, antocyaniner, vissa polysackarider och de organiska syrorna citronsyra, hydroxycitronsyra, vinsyra, äppelsyra och hibiskussyra. Antocyaninerna ger den röda färgen och syrorna den friska smaken. Det blir allt vanligare även i västvärlden att njuta av hibiskusen i drycker.

Källa:
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32354172

Vi äter frukter, bär, blad, rötter och andra växtdelar. Det är inte lika vanligt att vi äter blommor, men många vegetabilier har ätbara, goda och nyttiga blommor. Dessutom är de vackra på tallriken.

Liksom frukterna och bären som bildas efter blomningen har själva blommorna ofta höga halter av färgämnen och andra ämnen som fungerar bland annat som antioxidanter.

Att dekorera sallad, tårta eller istärningar med fina blomblad är inte enda sättet att använda blommor. Fläderblomssaft och saffrans­krokusens pistiller som vi bakar lussebullar med känner väl de flesta till. Bakverk med rosenvatten och friterade zucchiniblommor är vanligt i vissa länder. Det finns otaliga exempel, bland annat på internet, på hur blommor kan användas till mat och dryck.

Om du vill plocka ätbara blommor själv måste du vara helt säker på vad du plockar. Vissa blommor är giftiga även i små mängder. Även om du hittar rätt sort får den inte ha vuxit nära en väg eller varit besprutad. Många växter har vissa delar som är ätliga och goda medan andra delar av samma växt är giftiga. Ta noga reda på vad som gäller, och sätt igång att piffa till mat och dryck med blommor!

Att samla mat i naturen eller själv odla frukt och grönt tilltalar många. Det har vi människor gjort i urminnes tider.

Stenålderskost, som även kallas paleolitisk kost efter den arkeologiska perioden Paleolitikum, anses vara den sorts mat som passar oss människor bäst eftersom vi inte har förändrats så mycket biologiskt sedan tidsperioden som kallas äldre stenåldern.

Innan vi började odla marken var vi jägare och samlare. Ibland fick vi tag på kött, inälvor och fisk, annars samlade vi svamp, honung, frukt, bär, nötter, blad, rötter och andra växtdelar, men även ägg och insekter. När vi började odla marken och hålla boskap tillkom sädesgrödor och mejeriprodukter i kosten.

Positiv upplevelse
De flesta i Sverige behöver inte samla eller odla mat för sin överlevnads skull, men det är tillfredsställande att själv plocka eller odla en del av det man äter, tycker många. Du får samtidigt en naturupplevelse, oavsett om du ser växterna spira på fönsterbrädan eller går på en skön skogspromenad. Du vet dessutom varifrån det du stoppar i munnen kommer om du plockat eller odlat det själv.

Tips finns på internet och i många böcker
Vad du kan plocka och hur du odlar, trots att du kanske inte har en egen trädgård, kan du googla efter på internet eller läsa om i många böcker. Här tipsar vi om några trevliga och informativa böcker.

Källa: https://sv.wikipedia.org

Odla grönsaker inne

av Bella Linde, foto Lena Granefelt

Du behöver varken ha trädgård eller balkong för att kunna odla. Det räcker fint med en solig fönsterbräda. Och så krukor, jord, frön, vatten och gödsel, förstås.

Boken ”Odla grönsaker inne” är mycket lättläst och beskriver utförligt hur du odlar basilika, tomater, vitlöksblast, krasse och ärtskott. I bild och text visas alla steg tydligt. Du får även enkla tips på hur du kan äta det du odlat. Författaren och fotografen vill med denna bok visa att man kan odla själv, oavsett förutsättningar.

Spenat i stan

av Anna Rökaeus och Olof Söderén

För dig som vill odla själv finns det alla möjligheter även i staden. På kolonilotter, gårdar, balkonger, terrasstak och i fönster. I boken ”Spenat i stan” får du råd om hur du kan hitta denna plats, vad du kan odla och hur du lyckas med din odling.

Författarna tipsar också om hur du kan lämna odlingen att klara sig själv ett par sommarveckor om du vill. Här finns också goda recept. Boken uppmuntrar till omtanke om vår miljö och nyttigare mathållning med egna, nyskördade grönsaker.

Vildplockat

av Niki Sjölund

Inte bara toppkockar kan laga mat med granskott, harsyra, tistel och ormbunke. Med rätt kunskap kan din skogspromenad bli en spännande jakt på naturlig mat och vilda smaker. I boken ”Vildplockat” lär du känna ett 70-tal svenska blommor, örter, bär, svampar, blad, rötter och lökar som alla går att äta och använda i matlagning.

Du får veta var de kan hittas, deras specifika kännetecken och smaker, eventuella risker för förväxlingar och hur de bäst förvaras och förädlas.