- I princip alla växter producerar flavonoider, men det finns också i äggula.
- Blå och röda bär, granatäpple, citrusfrukter, persilja, lök, baljväxter och te är bara några få exempel på växter rika på flavonoider.
- Flavonoiderna hör till polyfenolerna. Flavonoider kan delas in i undergrupper beroende på molekylstruktur: flavan-3-oler (flavanoler), flavoner, flavonoler, flavanoner (dihydroflavoner), isoflavoner och antocyaniner.
- Några flavonoider som nämns ofta är quercetin, hesperidin, kaempferol och katechin, men det finns flera tusen flavonoider.
- Växternas flavonoider deltar i olika processer och skyddar växten mot skadlig påverkan från omgivningen, till exempel UV-strålning och angrepp från olika organismer. Flavonoider ger också växten färg, smak och doft.
- Flavonoider kallades tidigare för vitamin P men är inte vitaminer.
- Flavonoider i kosten kan skydda mot sjukdomar, exempelvis hjärt-kärlsjukdom, bland annat tack vare antioxidativa och antiinflammatoriska egenskaper.
- Om man intar dem tillsammans med fett ökar deras tillgänglighet för kroppen.
- Intar man flavonoider tillsammans med protein minskar deras tillgänglighet och antioxidativa kapacitet samtidigt som nedbrytningen av proteinet försämras.
- Flavonoider bryts ner i tunntarmen, levern och njurarna och tas sedan upp i blodet.
- De flavonoider som inte bryts ner av kroppen bryts ner av bakterierna i tarmfloran, och andra nyttiga ämnen bildas då.
- I blodplasman är halten av flavonoider som högst 1–2 timmar efter att man fått i sig flavonoiderna, men det varierar beroende på typ av flavonoider.
Källa: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/36513476
