Vi vill att vår mat ska vara hållbar och att den inte ska göra oss sjuka. Konservering minskar risken för att maten ska angripas av skadliga mikroorganismer.
Överallt finns mikroorganismer, både sådana som är skadliga och sådana som är nyttiga för oss. Var de befinner sig och antalet av dem spelar också roll för hur de påverkar oss.
Skydda maten från mikroorganismer
I livsmedel vill vi minimera mängden av och aktiviteten hos mikroorganismer – som vissa bakterier, parasiter, jästsvampar och mögelsvampar – som förstör livsmedlet eller gör det skadligt att äta genom att orsaka infektioner eller bilda ämnen som är giftiga.
Genom att konservera livsmedlet dödar vi mikroorganismerna eller förändrar faktorer i deras livsmiljö, som temperatur, pH och vattentillgång, så att deras antal och aktivitet begränsas. Vissa produkter som konserverats kan sedan förvaras i rumstemperatur.
Produkterna håller längre och blir säkrare för konsumenten. Det är lättare att transportera och förvara produkterna, och matsvinnet minskar.
Förändra förutsättningarna
Att frysa, torka, salta, sockra, syra eller röka ett livsmedel, ibland i olika kombinationer, är vanliga konserveringsmetoder. Kyla bromsar de flesta mikroorganismers aktivitet medan torkning, saltning och sockring minskar mikroorganismernas tillgång på vatten. Syra kan sänka pH-värdet så att det missgynnar många mikroorganismer. I exempelvis en inläggningslag kombineras en syra i form av vinäger eller ättika med salt och socker. Livsmedel kan också syras eller fermenteras (jäsas) med hjälp av ”goda” mikroorganismer så att pH-värdet sänks. Vid rökning är det främst den torkande effekten och att den ofta kombineras med saltning som ger ökad hållbarhet, även om röken innehåller konserverande ämnen i viss mån.
Många mikroorganismer behöver syre, och därför förpackas en del livsmedel lufttätt. Man kan också ersätta luften i förpackningen med vissa gaser. De mikroorganismer som inte behöver syre kan fortfarande växa. Därför är kylförvaring i en obruten kedja viktigt för en sådan produkt.
En vanlig konserveringsmetod är kemisk konservering då man tillsätter konserveringsmedel som hämmar mikroorganismerna.
Kallpastörisering är en än så länge relativt ovanlig metod då livsmedlet utsätts för ett mycket högt tryck. Näringsinnehåll och smak påverkas inte, sägs det.
Använda värme
Vid värmekonservering hettar man upp livsmedlet för att få en säker och hållbar produkt. Sterilisering sker vid exempelvis 140 grader under en viss tid, då dör inte bara aktiva mikroorganismer utan också vilande celler och sporer som annars kan utvecklas till aktiva mikroorganismer som kan föröka sig. Vid pastörisering, däremot, är temperaturen generellt under 100 grader och endast de mikroorganismer som inte bildar sporer dör. Värme och tid varierar beroende på aktuellt livsmedel, pH-värde och önskat resultat.
Bättre eller sämre?
Smak, näringsinnehåll och utseende hos en produkt förändras ofta mer eller mindre av olika typer av konservering, ibland till det sämre och ibland till det bättre. Ibland är konserveringen samtidigt tillagningsmetoden.
Vissa enzymer, både sådana som bryter ner livsmedlet och sådana som är nyttiga för oss, förstörs till exempel av värmebehandling. Även en del vattenlösliga vitaminer, som C- och B-vitaminer, kan minska. Andra hälsosamma ämnen kan däremot göras mer tillgängliga av behandlingen.
Många råvaror är som bäst alldeles färska och obehandlade, utan vare sig tillagning eller konservering, men med tiden försämras smak och näringsinnehåll, och då kan konservering bromsa denna process.
Även när ett livsmedel konserverats är det förstås viktigt att följa råd om hantering och förvaring för att det inte ska bli dåligt.
Källor:
https://www.ruokavirasto.fi/sv/privatkunder/
https://www.spisa.nu/fakta/om-konservering